Marika Berglund

marika@hjarnbalans.fi

T +358 40 501 34 76

  • Black Facebook Icon
  • Black Twitter Icon
  • Black Instagram Icon

Den mest inflytelserika person du kommer att prata med idag är du, så var noga med vad du säger till dig själv.

~ Anders Haglund

FO-nummer: 1806494-2

Brevet

April 14, 2017

I februari 2016, alltså för drygt ett år sedan, gjorde jag i mental tränar studierna träningsprogram kring motivation och mål/målprogrammering samt tillhörande integrerade övningar. Till de senare hörde bl a att jag skulle skriva ett personligt kontrakt med mig själv angående ett långsiktigt karriärmål. Inte så lätt då man är en helt vanlig, medelålders, trött och sliten närvårdare som på sin höjd tänker att hon kan gå en kurs i fortbildning för att bli lite bättre inom något område... karriärmål kändes som ett främmande ord. Nog för att drömmar funnits genom åren, men det var någonting jag för länge sedan lagt på hyllan.

 

Med ett skeptisk småleende på läpparna krafsade jag ner mitt personliga kontrakt på en pappersbit som råkade finnas i närheten (jag som annars är noga med papper, penna och handstil...) Jag gillar ju att skriva och oftast skriver jag helt spontant om det som finns i mina tankar just här och nu, så även den här gången. Jag bara skrev rakt upp och ner och jag minns ännu skepticismen jag kände när jag vek ihop brevet/kontraktet och placerade det i min dagbok (även om man helst skulle rama in det) , fortfarande småleende som om det inte handlade om mig. Karriärmålet kändes för stort-som att jag siktat alldeles för högt-men okej, jag hade gjort min studieuppgift som en duktig elev så jag var nöjd. Jag fortsatte med träningsprogrammen och programmerade också in det här karriärmålet under några träningsgånger. I visualiseringsövningar kunde jag klart och tydligt se mig själv när jag har uppnått karriärmålet och det kändes jättebra. Efter några veckor med mål- och motivationsträning övergick vi till följande modul som var stresshantering och det var ju också en väldigt intressant modul så snart var brevet i dagboken bortglömt. Med handen på hjärtat kan jag säga att jag endast ett par gånger tittade på brevet under det kommande året. Oftare kunde jag dock uppleva bilden jag visualiserat i målprogrammeringen, men det var ingenting jag gjorde helt medvetet, utan den bara kom till mig ibland i förbifarten.

 

Om du har läst mitt föregående blogginlägg vet du att jag först under det här året, i början av 2017 kom fram till att jag vill jobba som Mental tränare så jag hade inte tänkt mycket alls på det där att bli min egen chef, det jag skrivit om i brevet.
 

I mitt kontrakt skriver jag bl a att jag om ett år (februari 2017) är min egen chef, jag jobbar med någonting som gör att jag älskar att stiga upp på morgonen och jag känner en stor arbetsglädje. Jag klär mig vackert (har ju alltid haft jobb där det varit mer praktiskt tänk än vackert tänk), jag utstrålar positiv energi, jag har en god självbild och en god självkänsla, jag känner mig trygg och älskad, jag sköter om min hälsa, jag är lycklig, jag vet att jag kan-att allt är möjligt och sist men inte minst;” jag skriver, jag läser, jag älskar”

 

Jag ryser fortfarande när jag just nu i denna stund läser brevet ”för hundrafemtionde gången” sedan en dag i början av mars det här året när jag hittade det nästan bortglömda brevet i förra årets dagbok. Vet ni vad, allt det här har gått i uppfyllelse under året som har gått, eller håller på att hända just nu! Känslan är totalt magisk!

 

Det finns en logisk förklaring; i mental träning uttrycker vi oss oftast i presens när vi tränar, som att det redan har hänt det som vi önskar ska hända, vi programmerar in framtiden. Det betyder t ex att man i praktiken i god tid börjar programmera in en målbild som ger kraft, tyngd och inspiration för den planerade vägen till målet. Vi (i samarbete med hjärnan) börjar sedan styra automatiken mot målet utan att desto mer tänka på det. Automatik som ofta uppfattas som tillfälligheter, men som alltså inte är det eftersom allt finns i vårt undermedvetna. Genom att brevet fanns i min närhet utan att jag tänkte på det desto mer skedde en programmering effektivare än analysering och intellektualisering.

 
 
 "Du ska vara försiktig med vem du låtsas att du är, för den du låtsas att du är – är faktiskt den du är!”
                                                                                                  – Kurt Vonnegut
Dela på Facebook
Dela på Twitter
Gilla
Please reload

Senaste inlägg

June 13, 2017

April 16, 2017

Please reload

Arkiv
Please reload

Taggar